Är kyrkan kvinnoförtryckare?

Är inte kyrkan bara kvinnoförtryckare?

Vad historien säger

Patria potestas

 

I Romarriket fanns en lag som hette patria potestas. Den gav familjefadern total makt över sina barn, särskilt över flickor. Oftast lät man bara den äldsta flickan leva. En flicka gick från att vara faderns egendom till att bli mannens. Hon blev aldrig myndig, fick inte ens ett eget namn. Hette fadern Cornelius kallade man flickan Cornelia, dvs den som tillhör Cornelius. Pojkarna fick egna namn.

 

Enligt romersk lag skulle en kvinna straffas med döden för otrohet, medan mannen gick utan straff. I den världen kommer evangeliet med det makalösa påståendet att man och kvinna är absolut jämlika. Samma rättigheter och samma villkor gäller för båda. (Mark 10:11-12).

 

Kyrkan kräver kvinnans rätt att ge sitt samtycke vid äktenskap. Ett äktenskap är inte giltigt om det inte ingåtts av fri vilja. Kvinnas frihet ser vi som en självklarhet - men så självklart är det bara på de platser på jorden där evangeliet trängt igenom.

 

Tack vare den kristna tron började kvinnor sätta sig upp mot patria potestas. De vägrade att gifta sig som deras pappa bestämt. Kyrkan gav dem deras självständighet.

 

I och med Jesu ord att en kvinna t.o.m. kan välja att inte gifta sig alls (Matt 19:12), fastslås att kvinnan är en person med eget värde, inte ett ”bihang” till en man.

 

När kristendomen blir stadsreligion upphävs patria potestas. En far har inte längre rätt att döda sina barn. Kvinnan fick befogenheter som varit otänkbara innan. Exempel: Fabiola som grundade det första sjukhuset i världshistorien, i Rom på 300-talet. Mélanie som släppte tusen slavar fri på hennes och makens enorma egendom. Slaveriet upphörde successivt när kyrkan tog över, och en kvinna var med att ta det initiativet! (Slaveriet kom tillbaka i och med renässansen) På 400-talet räddar en kvinna staden Paris från hunnernas invasion. Hon hette Genviève. På 800-talet skriver en kvinna historiens första kända bok om utbildning och uppfostran. Hon hette Dhuoda. Listan kan fortsätta...

 

Kvinnan på katedralernas tid

 

Höjdpunkten för denna utveckling var feodaltiden, 900-talet till 1200-talet. Flickor blev myndiga vid tolv års ålder, pojkar vid fjorton. I de samhällsklasser där det var möjligt att gå i skola och lära sig läsa och skriva var det aldrig tal om att det bara var för pojkar.

 

Kvinnan hade sin plats i familjens centrum, hon ingick inte i ett harem eller i ett ”gyneceum”, som i den grekiska kulturen. I relation till mannen var hon "varken härskarinna eller slavinna utan kompanjon”. (Hugo av Sankt Victor, † 1141).

 

Klosterlivet gav kvinnor del i en rik intellektuell kultur. På 300-talet studerade systrar både hebreiska och grekiska. Nunnor var välutbildade och ledde studiecentra, värnade om konst och kultur, politik och medicin. Abbedissan Hildegard av Bingen rådfrågades av påvar och kejsare. Hon beskrev solen som centrum i solsystemet 500 år före Galilei! Från 1300-talet och framåt sjönk den intellektuella nivån radikalt i klostren pga pesten, men också pga nytt inflytande av hednisk kultur. Återupptäckten av Aristoteles bidrog till att kvinnan började betraktas som underlägsen.

 

Kvinnors ställning i Europa under feodaltiden, då kristendomen hade ett så starkt inflytande, var mycket modern! De drev egna företag som hårfrisörskor, bagerskor, gästgiverska, mjölnare, guldsmeder, låssmeder, ölbryggare, men även läkare. De säljer, köper, skriver under kontrakt, administrerar egendom, kan vittna och rösta.

 

Kvinnor i hög position kunde ta emot eder och hyllningar av vasaller, delta i expeditioner och skipa rättvisa. Drottning Blanca i Frankrike på 1200-talet eller Eleonora på 1100-talet hade politisk och ekonomisk makt. De disponerade tillgångar fritt, hade sitt eget sigill. Man kan jämföra med drottning Marie-Antoinette på 1700-talet, soma inte hade något att säga till om.

 

Medeltidens kvinna var för den skull inte någon som apade efter mannen och upphörde att vara helt och fullt kvinna. Gå till konsten eller läs poesin från den tiden, så får du se.

 

I och med renässansen försämras kvinnans ställning. Man intresserar sig för romersk lag igen, och så kommer mannens auktoritet över kvinna tillbaka. På 1500-talet blir kvinnans handlingar ogiltiga om inte maken godkänner dem. Från 1500-talet och fram till 1800-talet kan hon inte längre agera som juridisk person.

 

Riddaren hade låtit sin hustrun administrera egendom eller följa med på fälttågen. Så gör inte borgaren. Hans hustru får gå hemma och se vacker ut. År 1593 förbjöds kvinnan all statlig tjänst i Frankrike. Och redan på 1300-talet förbjöds kvinnan att utöva läkaryrket. Här uppstår en markant särskillnad av man och kvinna.

 

På medeltiden talade man om dominus (herre) och domina (härskarinna), som jämbördiga. I borgarsamhället förvandlades ordet domina till dam!! - och blir något helt annat.

 

Kvinnans inflytande

 

Med kristendomen kommer kvinnorna in på historiens scen på ett nytt sätt. Jämfört med antik historieskrivning spelar de en ojämförligt större roll i Evangeliet och apostlagärningarna. Den första kristna aposteln - apostlarnas apostel - är en kvinna! Hon heter Maria Magdalena. Under kyrkans första 300 år är kvinnliga helgon i överväldigande majoritet framför männen.

 

I det samhälle som växte fram efter romarrikets fall omvändes så gott som alla kungar av en kvinna. Mest känd är den frankiske kungen Klodvig som blev kristen tack vare hustrun Clotilda. Men också i Spanien, Italien, Gallien och England var det en drottning som blev banbrytare för kristendomen. I Ryssland var prinsessan Olga av Kiev den första som döptes, och de baltiska länderna har att tacka Hedvig av Polen för sitt kristnande.

 

Bilden av en kyrka som förtrycker och omyndigförklarar kvinnan måste med andra ord revideras. Där tron på Kristus varit som mest levande, där har också tron på kvinnan varit det.

 

Det har förstås förekommit missbruk och kvinnoförakt i kyrkan. Jeanne d’Arc brändes på bål av inkvisitionen, och mycket annat kan nämnas. Politik och makt blandar sig tyvärr ofta in i kyrkans liv - som i fallet med Jeanne d'Arc, där hon blev gisslan i kriget mellan England och Frankrike.

 

Om detta har det redan skrivits mycket. Här vill vi lyfta fram något som nästan är helt okänt.

 

Jeanne d’Arc fick samtidigt en hel armé att lyda henne - liksom man lydde den unga Genviève som räddade Paris från hunnernas invasion. Något liknande hade varit otänkbart på 1800-talet. Det säger något om synen på kvinnan under den långa epok då kyrkan hade ett avgörande inflytande.

 

Vi har hämtat uppgifterna till den här texten ur den renommerade historikern Régine Pernouds fascinerande och faktaspäckade bok, Women in the Days of the Cathedrals (La Femme au temps des cathédrales). Den innehåller källhänvisningar till ovan nämnda fakta.

 

Kontakta oss:

info@kroppensteologi.se

 

Kontonummer: (8381-6 ClearingNr) 913 668 637-6

kroppensteologi.se

Copyright © 2015 kroppensteologi.se