Den ursprungliga nakenheten

Kontakta oss:

info@kroppensteologi.se

 

Kontonummer: (8381-6 ClearingNr) 913 668 637-6

kroppensteologi.se

Copyright © 2015 kroppensteologi.se

”Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra.” (1 Mos 2:25)

 

Den här korta meningen ger oss en hemlighetsfull nyckel till det inre livet hos den ”ursprungliga människan” - din ursprungsdesign. Gud hade aldrig tänkt att vi skulle skämmas över vår nakenhet. Det fanns inte med i hans arkitektritning för oss. Vår skam avslöjar att något inte stämmer, att det borde vara på ett annat sätt. Kroppen visar inte helt och hållet vem du är innerst inne. Våra segel är trasiga och hänger.

 

Vad är skam egentligen? Skam känner du bara inför någon annan. Du skäms normalt inte när du står ensam i duschen. Men råkar någon komma in där sliter du åt dig en handduk. Varför?

 

Skam säger något om ditt behov av att bli sedd och accepterad. Den uttrycker rädsla för att den som ser dig inte ska se din själ. Ser man bara din kropp och inget mer blir du ett objekt. Som ett djur i en flock. Ett byte. Men du har ett inre liv som kroppen inte visar. Därför vill du inte visa din nakna kropp för vem som helst.

 

Tänk efter: När känner du dig mest sedd? Om du skulle stå helt naken framför någon, eller om du först och främst får visa ditt ansikte?

 

Skammen har alltså två sidor: en negativ som är att skämmas över sig själv, och en positiv, som kallas blygsel. En sund blygsel betyder att skydda sig själv. Bara den som inte förstår sitt eget värde blottar sig för vem som helst, när som helst, hur som helst. Just därför att vi är trasiga är en viss blygsel bra.

 

Det fanns ingen skam ”i begynnelsen” därför att mannens och kvinnans kroppar helt och fullt visade hela personen. De såg varandra. Kvinnan behövde inte känna sig hotad av mannens blick, rädd att han skulle utnyttja henne. Och mannen behövde inte vara rädd att kvinnan skulle skratta ut honom. Deras blickar möttes och de såg djupet hos varandra. Det väckte en längtan hos mannen att ge sig totalt till denna underbara varelse som stod framför honom; och kvinnan ville ge hela sitt jag till mannen. De möttes som personer. I en sån relation finns ingen skam. Den nakna kroppen blir ett instrument för personlig kommunikation.

 

Din allra djupaste längtan är att bli sedd i djupet av ditt jag. Den första som ser på dig så är Kristus själv. ”Jag såg dig under fikonträdet”, sa han till en av de första lärjungarna (Joh 1:48). Och så säger han till dig i dag. Både du och jag är nämligen också under ett ”fikonträd”. Vi gömmer oss bakom fikonlöv, precis som Adam och Eva. Vi skäms.

 

Det är Jesu blick på dig - full av frid och kärlek - som börjar reparera dina trasiga segel. Men också andra människors blick. De som inte vill utnyttja dig, utan ser på dig med kyska ögon.

 

Så vill han att du ska se på andra. Han vill skapa i dig ett rent hjärta.

 

 

 

Nästa kapitel