Jag har överlevt helvetet: Miriam

Kontakta oss:

info@kroppensteologi.se

 

Kontonummer: (8381-6 ClearingNr) 913 668 637-6

kroppensteologi.se

Copyright © 2015 kroppensteologi.se

Jag har överlevt helvetet

Mirjam 21 år

 

Jag är någon som överlevt helvetet. Ett helvete som i vår värld anses för ”normalt”. Detta helvete är den banaliserade sexualiteten och föraktet för andra människor.

 

Jag växte upp i en kristen familj, blev döpt och lärde mig att be till Gud när jag var barn. Men långsamt tappade jag tron. Jag ville vara ”fri”, leva ett annat sorts liv. Gud betydde inte längre någonting för mig.

 

När jag var 15 år blev jag utsatt för ett sexuellt övergrepp. Det sårade mig enormt. Någonting gick sönder i mig. Jag sa inget till någon, men kände mig skyldig och framförallt mycket ensam. Jag var skräckslagen för att jag skulle vara med barn, och den ångesten bar jag på ensam.

 

Jag började hata killar och män, och jag var också rädd för dem. För att komma över rädslan bestämde jag mig för att hämnas. Jag började gå ut på diskotek och träffa människor som var mycket äldre än jag. Mycket snabbt blev jag fast i den världen: en värld av förförelse.

 

Jag var attraktiv och visste om det. Så jag kunde förföra och gick från äventyr till äventyr. Jag hade ett helt galet behov av att bli älskad för den jag innerst inne var, men det var aldrig möjligt för i den här typen av lekar handlar det inte om kärlek utan om exploatering och slaveri.

 

Ju längre jag drev denna lek, ju mörkare blev mitt liv. När jag var 18 år kände jag mig redan gammal. Jag hade gått från famn till famn och blivit ett objekt, en docka som man kunde bli fäst vid och sedan kasta bort. Jag hade inte längre någon identitet. Jag gjorde ett självmordsförsök... men överlevde. Jag måste fortsätta leva. Men för vem? Varför?

 

Vid denna tid fick jag höra om ett kloster dit jag åkte för att vila lite. Där mötte jag en helt otrolig präst som lyssnade på mig utan att döma mig. Och på grund av honom, eller snarare tack vare honom, lovade jag mig själv att åka tillbaka till klostret varje år. Jag hade ännu inte mött Gud, men det var ändå han som hade lett mig dit.

 

Men så fort jag kom hem började jag på samma sätt som förut: killar, klubbar osv. Men så mötte jag någon som jag trodde kunde ge mig äkta kärlek. Vi var tillsammans i två år och det var som att leva på nytt. Vi ville gifta oss och få barn. Ändå var jag inte riktigt tillfredsställd på djupet. Och så plötsligt lämnade han mig för någon annan. Då förlorade jag fotfästet helt och hållet och ramlade tillbaka i det gamla livet. Helvetet fortsatte.

 

Men jag åkte ändå tillbaka till klostret där jag hade varit. Prästen var död nu, men jag mötte någon som talade till mig om Gud. Hennes blick var så full av ljus och glädje. Genom henne kom jag i kontakt med en ung präst som jag fick tala med. Och då bröt jag fullständigt ihop. Jag berättade om mitt helvete som jag inte kunde komma ut ur. Prästen lyssnade och förstod... Fortfarande vad Gud något abstrakt för mig, men jag ville verkligen leva på ett annat sätt.

 

Jag gick med i en bönegrupp. Man tog emot mig som jag var, men vid sidan om var mitt liv fortfarande kaotiskt. Jag tänkte fortfarande på döden, ja det syntes till och med genom hur jag såg ut: punk-frisyr osv.

 

Men den unge prästen som jag träffade då och då talade till mig om förlåtelsen och om Maria Magdalena. Den prostituerade kvinnan som kastade sig för Jesu fötter. Och då plötsligt förstod jag allt. Jag förstod att den kärlek som jag hade törstat efter i så många år, den kärleken hade ett namn: Jesus. Jag översvämmades av glädje och fick tårar i ögonen. På en enda sekund förstod jag att den som kunde bota mig från allt som gjorde så ont, alla mina rädslor, det var Jesus. Precis som Maria Magdalena kastade jag mig för Jesus fötter och fick ta emot hans förlåtelse. Och alltifrån den dagen har jag följt honom. Han kom till mig i min djupaste natt... och det är tack vare mässan och hans förlåtelse som jag själv har kunnat förlåta dem som gjort mig illa.

 

Det är genom att ta emot hans Kropp som mina egna sår har blivit till ljus, för av dina sår vill han göra som ett stort stjärnknippe! Och när han kommer till mig som är så liten, så fattig, hur kan jag inte bli alldeles omskakad av kärlek?

 

Jag kan säga till dig att han har räddat mig ur helvetet. Det är förstås inte alltid lätt, men om jag lägger min hand i hans kan jag ändå vara säker på att det ska gå. Jag ber honom varje dag att hjälpa mig.

 

Och jag kan också säga till dig att han har gjort mig helt ”ren” tack vare förlåtelsen. Förut gick jag jämt klädd i svart, men nu vågar jag klä mig i vitt utan att rodna, för han har sopat bort mitt smutsiga förflutna.

 

Kyskheten, förstår du, är något så vackert när man lever det i kärlek. Det är värt det. Och om jag vill fortsätta att vara kysk så är det för honom som jag en gång skall ge mig helt och hållet till. Den dagen kommer jag att kunna säga: ”Jag älskar dig!” Genom att leva så ger man Gud en helt fantastisk present, för Gud bor i vår kropp. Han har gett oss vår kropp som gåva och vi måste ta hand om den. Vi är ANSVARIGA för våra kroppar och för andras kroppar.

 

Ja, tack, Herre att du skapade mig till kvinna, att du gett mig en kropp som jag kan lova dig med, en kropp som jag kan dansa med och som jag kan ge liv med.