Din ursprungliga ensamhet

Genom att tala om ditt ursprung vill Jesus få dig att förstå vem du är, din design. Han sätter fingret på en enorm potential i dig. Vi ska nu veckla ut Guds arkitektritning och se tre viktiga egenskaper i designen. Om det här är sant ska du kunna känna igen dig, om inte annat än som en längtan som kommer djupt inifrån.

Det är inte gott att Adam är ensam.

Det finns två skapelseberättelser i bibeln. I första kapitlet skapar Gud universum på sex dagar. Man och kvinna blir till samtidigt. I andra kapitlet formar Gud Adam av jord från marken och blåser in livsande i näsan. Kvinnan kommer in på scenen lite senare. Att det finns två olika versioner låter motsägelsefullt, men kom ihåg att bibeln talar med symboler. Man kan säga om någons ögon att de är som en brunn eller som en soluppgång, och det är lika sant. Människan är ett stort mysterium så det behövs mer än en symbol för att förstå henne.

I hela universum, bland berg, hav, skogar, fåglar, fiskar och däggdjur är människan den enda som kan tänka och välja. Hon är den enda som kan tänka om Gud – och bygga en katedral till hans ära! Denna ”kosmiska ensamhet” är något mer än att Adam längtar efter en kvinna. Bara Gud kan fylla vår djupaste längtan efter kärlek. Vår kropp och vår själ ”ropar efter Gud”. Vi är skapade för att bli ett med honom.

Men Gud säger ändå att det inte är gott att människan är ensam. Det tycks fattas något. Adam behöver en hjälp så att han kan se med sina egna ögon att han är lik Gud, se det i sin egen kropp. Den hjälpen är kvinnan.

I bibeln är det först när kvinnan – isha – skapas som Adam kallas ish – man. Det sker lite längre fram i berättelsen. Men det betyder inte att Adam först var ”könlös”, och några dagar senare kom Gud och gav honom ett kön. Som du förstått nu är Bibeln ingen vetenskapsbok. Den här mytiska berättelsen handlar om olika nivåer inom dig själv. Du är först och främst en person, någon som kan tänka och göra fria val. Där möts kille och tjej på samma nivå. Men du är också en sexuell varelse. Man och kvinna är både jämlika – och olika. Vi har samma natur och samma ensamhet som bara Gud kan fylla.

När Adam får se kvinnan utbrister han: ”Hon är ben av mina ben och kött av mitt kött”. Med andra ord: ”Hon är som jag! Titta, en kropp som inte är ett djur, utan en person!” Mannen ser kvinnans kropp, men han ser så mycket mer, han ser henne.

Med henne kan han äntligen tala och kommunicera. Ensamheten bryts. De möts som två jämlika