Äktenskap ur barnets perspektiv
Alla barn borde få välkomnas in i ett kärleksfullt hem där de kan ha en relation till båda sina föräldrar. Tragedier har visserligen alltid inträffat, men det här är idealet.
Äktenskapet är just den institution som finns till för barnen och deras rättigheter. Det syftar till att hålla samman föräldrar med varandra och med sina barn, för barnens bästa. Det kan finnas andra personliga skäl att gifta sig, men det här är det viktigaste. Barnet har rätt att få veta vem det är, sin identitet, sina föräldrar, sina genetiska rötter och sitt kulturella ursprung. Och de har rätt att få omvårdnad av båda sin föräldrar och ha en relation till båda. Äktenskapet ger barnen just detta skydd. Och även när något gått snett så att barnet inte kan ha en relation till en eller båda föräldrar, ska det ändå kunna få reda på vem föräldrarna är, så långt det är möjligt.
Familjen är en unik social institution. Den går inte att ersätta med ”välfärdsstaten” eller ett kontrakt mellan vilka människor som helst.
I dag dominerar synsättet att alla har rätt till den sexuella aktivitet de vill, med minsta möjliga besvär. Den mest sårbara parten blir då barnet. Det har ingen röst eller rätt i dessa arrangemang som vuxna skapar.
Men har vi rätt att skapa en strukturell orättvisa mellan de barn som får ha båda sin föräldrar och de som inte har det? Detta är mycket viktigare än att vuxna ska få göra vad de vill.
Den sexuella revolutionen består av tre lögner, nämligen att sex och barn inte hör ihop, att varken sex eller barn hör ihop med äktenskap och att män och kvinnor är utbytbara.
Detta är en lögn. Sex medför barn. Det är inte bara ”oskyddat sex” som gör det, utan sex är designat just för att barn ska bli till. Och barn behöver sina egna mammor och pappor, och har rätt till det, om det är möjligt. Adoption är ett sätt att reparera skadan för ett barn som förlorat sina föräldrar. Det är inte samma sak som att medvetet beröva ett barn dess far eller mor genom artificiella befruktningsmetoder.
Vad skulle man tänka om sin egen förälder, när man i vuxen ålder inser att denne medvetet tagit ifrån sitt barn ett av livets viktigaste och mest fundamentala värden: en pappa eller mamma? Kan det kallas kärlek?
Att driva igenom den falska ideologin att sex inte har något med barn att göra kostar mycket kraft och propaganda. Det är därför som den sexuella revolutionen är en totalitär rörelse. Den måste vara det, därför att den är omänsklig och irrationell. Det kommer att krävas intensiv lobbying för att få människor att fortsätta tro på allt detta, och alla som motsätter sig måste tystas ner.
Vi måste förstå att den sexuella revolutionen är en ideologi som innebär den starkares rätt över den svage, främst då över barnet – det födda och det ofödda – men även över kvinnan, inte minst de som av ekonomiska skäl tvingas ställa upp för surrogatmödraskap.