Men avhållsamhet då?

Kyskhet är mycket, mycket mer än självbehärskning. Självkontrollen är bara ett verktyg. Kyskhet har framförallt med sanning att göra. Att inte ljuga. Inte ljuga med din kropp, inte ljuga mot dig själv, inte ljuga för någon annan.

Om du utnyttjar någon annan som en leksak lever du i lögn. Du ger din kropp, utan att ge. Bara lånar ut, om ens det.

Sex betyder att ge. Ge det finaste du har och ta emot det vackraste någon har att ge dig. Det är vad samlaget betyder. Att se en annan människa i ögonen och säga: ”Det är du och bara du.”  För alltid.

Här kommer avhållsamheten in. Jag ger inte min kropp till någon om jag inte också ger min själ och mitt liv. Det är otroligt vilken inre styrka och frid det ger, om man fattat vad det handlar om. Som att hitta kroppens och själens ”ekologiska system”. I den ”naturliga inre balansen” kan min personlighet växa och blomma.

Medan banaliserad sex leder till tomhet.

När du går in i handlingar som involverar dina könsorgan berörs det djupaste du har. Din själ. Vill du ge det dyrbaraste du har till någon du inte kommer att vara tillsammans med om ett år? Någon du inte känner? Som är full? Någon som kommer att skryta om det för sina kompisar? Din inre trygghet och en process av fördjupning hotas om du inleder sexuella relationer på det sättet.

Eftersom en sexuell relation är något så intimt, djupt personligt och extremt dyrbart, skulle du inte vilja att den du ger dig till först har lovat – högtidligt och offentligt – att aldrig svika dig? Borde du inte ta tid att lära känna den här personen innan ni hoppar i säng, och se om det är någon som kan stå för sitt ord? Har han några andra strängar på sitt instrument? Tror du verkligen att det räcker med att han tänder på dig?

Så många unga i dag känner hopplöshet. Att hoppas betyder att vänta på något gott som man ännu inte har. Det finns ett samband mellan förmågan att hoppas och att kunna vänta med en sexuell erfarenhet. Att aldrig vänta, att direkt ge efter för impulser och alltid få sina lustar tillfredsställda gör att vi förlorar något av den underbara förmågan att hoppas.

Och det man kan få ”gratis”, utan ansvar och utan särskilt mycket ansträngning förlorar sitt värde. Man blir blasé.