Tre uppriktiga minuter med sexologen Thérèse Hargot

– Du är 25 år och har publicerat en bok om naturlig familjeplanering. Är det inte konstigt att en så ung kvinna talar om något som är så överspelat, en icke-fråga?

Thérèse Hargot: Det som framförallt är konstigt, är att en kvinna i min ålder försvarar preventivmedel, för man vet ju att de är en enorm skandal, en av de största skandalerna på 1900-talet. Att erbjuda kvinnor medicin för att blockera fruktsamheten, medicin som, per definition, har potentiella biverkningar. Men kvinnorna är ju inte sjuka, de är så friska att de kan ge liv! Så vad är risken? Att göra kvinnor sjuka när de inte var det. Vilken skandal! Hur skulle jag i dag kunna tro på de metoderna? Hur skulle jag inte till varje pris söka alternativ för att möta det verkliga behovet av att kontrollera min fruktbarhet?

– Är du säker på att de metoder du talar om är effektiva?

T. H: Det är den stora invändningen: ”Det är inte effektivt!” Man bedömer bara preventivmedel utifrån vetenskaplig effektivitet. Målet är att inte få barn. Men vänta, är det mitt mål att inte få barn? Nej, mitt mål, när jag väljer en metod för att kontrollera födslar, kan vara något annat. Vad var mitt mål när jag gifte mig? Det var att min kärlek skulle växa, dag för dag. Jag ville att min längtan till den jag älskar hela tiden skulle bli starkare. Målet är att min sexualitet ska bli mer och mer vacker. Kan man säga att p-piller gör att jag når det målet? Älskar man varandra mer? Ökar lusten? Samma fråga kan ställas om de naturliga metoderna, som grundar sig på kunskap om kvinnans cykler och att paret anpassar sig efter kvinnans fruktsamhet. Älskar man varandra mer, ökar lusten och håller kärleken i längden? Det är inte riktigt samma mål.

– Ärligt talat, finns det fortfarande katolska par som använder sig av de här metoderna?

T.H: Det största arbetet återstår just bland katoliker! De har verkligen en bedrövlig bild av den naturliga metoden. Katolikerna var de enda som stod emot när p-pillret kom, därför att kyrkan sa nej. Men många gjorde det bara av lydnad. De förstod inte att det här kan vara en fantastisk sak för ett par och till och med för deras sexualitet. Man kan säga att de underkastade sig metoden, istället för att välja den fritt. Därför blev det torftigt och jobbigt. De har inte förstått att metoden kan vara en källa till glädje, att det finns något positivt att upptäcka. Bland katoliker behöver vi förmedla en annan bild av familjen än den där kvinnan ”underkastat sig” alltför många havandeskap.

I dag, år 2015, ska man inte behöva underkasta sig havandeskap. Man kan ändå tala om effektivitet, därför att det handlar om att lära känna sin fruktsamhet och anpassa sig efter den. Man behöver fråga sig om det är meningsfullt. Gör det här att vi kan älska varandra mer? Och hur i så fall?

– Så du tror att kvinnor och par kan vinna något genom de naturliga metoderna?

T.H: Ja, det är paradoxalt. Man säger: Det där är omöjligt, för det förutsätter perioder av avhållsamhet. Det går jag inte med på! För när man vill, då kan man inte. Eller därför att man inte kan, så vill man! Det är ganska intressant att förstå mekanismen bakom vår lust. Men jag försvarar, och är djupt övertygad om, att det finns något positivt att upptäcka under perioder av avhållsamhet. Okej. Vi kan inte förenas med varandra under några dagar. Men det finns så mycket annat att göra. Vi måste sluta att tolka sex bara i termer av genital penetration. Man kan förfina sensualiteten, det erotiska samspelet, odla gemensamma drömmar.

Om man utvecklar allt detta når man fram till en mycket rikare sexualitet, mycket vackrare. Man fastnar inte bara i den genitala dimensionen, utan det blir något mer mänskligt. En kärlekens konst. Och då blir det verkligen intressant.