Förlovningstiden – varför inte sambo?

Vi satt uppe på Arthur’s seat i Edinburgh och njöt av kvällssolen när han sade att anledningen till varför han hade varit tyst under vandringen upp var för att han har försökt komma på en bra biblisk liknelse. Han drog efter andan och fortsatte med att säga “alla viktiga förbund som Gud har gjort med människor har skett på toppen av en kulle eller ett berg se bara på korset, Moses och budorden, Abraham…”. Plötslig glänste det en ring mellan hans fingrar “det här är ingen enkel fråga att ställa”, som följdes med en kort paus, och sedan “vill du gifta dig med mig?”. Då hade vi varit tillsammans i knappt två månader. Det tog flera års vänskap innan vi blev förälskade, så jag antar att vi egentligen hade en betydligt längre “lära känna” period än många andra par.

Kyskhet och avhållsamhet är både befriande och oerhört svårt. Vi består av ande och kropp, vilket för vår del innebär att vårt kött längtar efter att förenas med den andre och jag har inte kroppsligen längtat efter någon såsom jag har längtat efter honom. Min fästman är den första och enda mannen som jag har låtit kyssa mig. Jag var 27 år då och är glad över att lyckades vänta så länge, men hade hoppats på att kunna hålla ut till vi gifte oss.

Min mamma var nojjig över att jag kanske skulle bli nunna, då jag aldrig gick med på att träffa någon av de män som släkten föreslog. Jag är syrian så ni kan föreställa er paniken min mor kände över risken att jag aldrig skulle bli gift. Jag skulle bli en “stoke” – ett arabiskt ord som man hånfullt stämplar “äldre” ogifta kvinnor med. Jag var en stolt stoke, fram tills min fästman kom och förstörde det. Nu kämpar jag med känslor som jag tidigare bara läst om. Det var lätt att praktisera kyskhet när man inte var frestad. En kanske oväntad konsekvens av frestelse är att bönelivet stärks.

Förlovningsperioden är ett fantastiskt tillfälle för just bön och reflektion. Eftersom vi båda är nördar har vi kanske gått lite overkill när det kommer till förberedelse. Vi har gått på reträtt och äktenskapsskola tillsammans, och har som mål att läsa alla böcker om äktenskapets sakrament som finns att hitta i lilla Terese bokhandel i Göteborg. Naturlig familjeplanering hamnade också  på “att grotta ner sig i” listan och till min förvåning upptäckte jag att jag inte har haft koll på hur min kropp fungerar. Varför är sexualundervisningen begränsad till hur man trär en kondom på en gurka under “sexveckan” i skolan?

Vid skrivandets stund har vi varit förlovade i 5 månader, och planerar att vigas om ungefär 10 till. Vi försöker umgås ofta och göra saker tillsammans, men eftersom vi bor i olika städer så blir det i snitt bara varannan till var tredje helg. På jobbet förvånas mina kollegor över att vi inte bor sambo och några blir sura över att vi inte följer svenska normer. I matsalen anklagas Katolska kyrkan för att vara en kvinnoförtryckande organisation, och visst väcker det irritation när en högutbildad ung kvinna stolt viftar med kyskhetsflaggan. På eftermiddagar förvandlas fikarummet  till en stridszon när preventivmedel, att vänta med sex till äktenskapet, bikt och omgifte diskuteras. Ofta slutar olika diskussioner med att en del nickar instämmande medan några enstaka irriterat skakar på huvudet. Jag gillar och uppmuntrar dessa samtal vilket förklarar varför de sker så ofta, de ger mig möjlighet att lära känna min tro och pröva olika frågor. 

Varför bor vi inte sambo? Det hade varit billigare, Gud vet vi behöver pengarna för att betala av alla bröllopskostnader, och vi hade dessutom kunnat få mer tid att vara tillsammans innan vi gifter oss. Det har dock varit en självklarhet för oss båda att vi inte ska bo ihop innan äktenskapet. Det var inget som behövdes diskuteras oss emellan. Jag hade blivit kränkt om han “ville testa mig” innan vi gifter oss för att se om jag lever upp till hans krav, för det är ju det samboskapet innebär. Det är så jag tolkar det när någon säger till mig “Men va, hur vet du att ni passar ihop om ni inte bor tillsammans?” eller “tänk om han inte är bra i sängen?” som att sex avgjorde en persons värde. Min fästman är ingen maskin, klädesplagg eller någon annan produkt som jag ska testa för att se om det ger önskat effekt annars returnerar jag det. Han är en människa av kött och blod och min kärlek till honom vilar inte på att han ska tillfredställa mig på alla möjliga sätt.

Under förlovningen är det lätt att drunkna i allt praktiskt som behöver ordnas inför ett bröllop och man kan lätt glömma bort syftet med äktenskapet, nämligen att föra varandra närmare Gud. Faktumet är att min fästman och jag har inte några skyldigheter till varann ännu, vi har varken lovat inför Gud eller varandra att vi ska vara tillsammans tills vi dör eller ens lovat att vara tillsammans imorgon. Men när vi gifter oss kan vi inte skilja åt det Gud har fogat samman. Det är rätt läskigt att gifta sig och samtidigt hur awesome som helst. Vi blir ett på riktigt och kan då genom kärleken ge oss själva helt och hållet till varandra.

– Paula